Kvinnoklockan.
Hej min älskade vän, mitt namn är Astarte.
Jag vill berätta om kvinnorna och deras klocka.
Kvinnorna ger av sitt liv, sitt blod för att jorden skall befolkas.
Blodet är heligt och för Moder Jord är det kvinnornas tårar,
både i sorg och i glädje.
Kvinnorna är runda, som hjul, och deras hjul är rött.
Kvinnorna står nära Moder Jord.
Kvinnorna följer månen.
Månen är kvinnornas klocka.
Kvinnans månblödning har med månen att göra.
Kvinnans egen födelse är kopplad till hennes mammas måntid.
När flickan växer upp och blir kvinna så är hennes eget
barns födelse kopplad till hennes mormors kvinnoklocka.
Allt hänger ihop. Det finns ingen separation.
Tillsammans väver kvinnorna den vackraste väven, livets väv,
den röda väven, och varje kvinna har sin egen unika tråd.
När kvinnan blir äldre och månblodet upphör då börjar ett
nytt liv för henne.
Hon kommer nu väva i en annan sorts tråd, och det är silvertråden.
Hela livet som kvinna, så väver hon. Som barn väver hon i
ett potpurri av färger, regnbågens färger, ja alla färger du kan tänka dig.
När kvinnan inte längre andas i sin mänskliga kropp, och
flyttar vidare i sin ande, då börjar hon väva i guldtråden.
Vävandet ÄR. Skapandet av liv ÄR.
Kvinnan är en stor skaperska och hon står Moder Jord mycket
nära.
Och kärleken ÄR. Alltid.
Kvinna vet att Du är älskad, alltid!
/Astarte