Jag hänger med dem en bit upp mot himlen.

Och jag säger att jag älskar dem.

Plötsligt får jag en kallelse. En av mina närmaste änglar ber mig hjälpa till, nu är det bråttom.

Unga killar från Ukraina, står i min lägenhet och jag välkomnar dem in i min lilla lya.

De är soldater. De har dött i kriget. Jag får se vissa bilder och jag är tacksam för att jag inte befinner mig på platsen, men det får mig att gråta av sorg.

Så här ser mitt liv ut som medium ibland.

De tittar på när jag städar, lagar mat och häller upp kaffe.

Det lugnar dem. De varvar ned.

De ser trasiga ut. Jag hjälper dem till ljuset. Det är vad medium gör.

Jag säger till dem att jag älskar dem och att de är mina hjältar.

Men jag jobbar ju inte ensam såklart.

Änglateamet är med alltid.

Jag ber dem gå in i ljuset som änglarna öppnar upp, en portal till himlen.

Jag säger att de är välkomna till himlen där de skall få all healing och kärlek, att de är väntade på, av nära och kära.

Jag hänger med dem en bit upp mot himlen ibland och det känns så underbart.

Jag gråter av glädje och tacksamhet när jag känner den oerhörda tacksamheten som finns i himlen och som tar emot killarna.

Jag ber bön om fred på jorden! Men under tiden så får medium mera jobb, så enkelt är det tyvärr.

Kram

Kerstin