Att göra en business av andar som inte har gått vidare, det tycker jag är hemskt.
Förlåt mig för att jag är en party crasher.
Men allt handlar till syvende och sist om: respekt för livet.
Människor har nog alltid varit nyfikna på det okända som väldigt få ser in i och kan förstå och även kommunicera med.
Många människor tycker att det är spännande att bli rädda och människor lockas att besöka exempelvis spökhus på nöjesparker där människor klär ut sig.
Men det stannar inte vid det utan folk lockas också av att själva besöka gamla nedlagda sjukhus, nedlagda mental sjukhus och andra byggnader och ganska många verkar vallfärda till dessa platser?
Men var så god, det är ju ditt egna val, men du vet nog inte vad du ger dig in på?
I dessa "shower" på youtube/tv, så spelas det gärna en mystisk musik, skrämmande ljud hörs, och kameran skakar, bilden är suddig, och atmosfären byggs upp för att göra dig rädd, för det är ju så kul, eller?
Att skapa en skrämmande atmosfär, när det inte finns någon, men det finns något annat: och det är sorg.
Detta är verkligen populärt och följarna ökar och tittarna bänkar sig för att se nästa avsnitt endera på tv eller youtube kanaler.
Vi är alla andar och vi byter kropp då och då.
Och vår ande bor i en kropp, den vi har just nu. Sedan när vi dör, så lämnar anden kroppen. I himlen väntar himlakroppen på oss.
Änglar kommer och ska hämta hem anden till himlen, men något sätter en käpp i hjulet. Andens rädsla sätter stopp.
Anden är så rädd. Anden är så sorgsen och så o-hel. Anden är orolig, anden kan vara arg och även förbittrad.
Och änglarna försöker och försöker om och om igen att få hem anden, änglarna har ett oändligt kärleksfullt tålamod. De ger aldrig upp om anden.
Då kommer ett film team och gör ett program där spänningen ska vara maxad, och där det välkomnas att du blir rädd, för rädslan för det okända som många människor bär på idag ger spänningssökaren en kick - men har inget med andarnas verklighet att göra – utan vad är det då som skapas?
Det som skapas är rädsla och rädslan är som en magnet och drar till sig ännu mer: rädsla.
Och rädslan blockerar även kärlekens energi.
Det som skapas är en miljö som är ännu svårare för änglarna att jobba i.
Andarna finns ju där och är redan förvirrade. Dessa andar lider. De mår dåligt. Och när man får känna den energin så blir man inte glad. Man kan få ont i kroppen, må psykiskt dåligt också. Nej detta är INGET att leka med. Man måste faktiskt utbilda sig i detta och det tar lång tid, inget man gör på 5 minuter.
Dessa förvirrade, ledsna andar kan faktiskt följa med dig hem.
Men det kan ske var som helst. Exempelvis om du går på ett stort varuhus. Eller besöker en plats med mycket folk, då kan du lättare råka få med dig en ande hem.
Ingen fara, ett duktigt medium kan hjälpa dig.
Det viktigaste är: Hur hjälper man dem hem? Ja det är ett annat kapitel! Men det viktigaste är alltid: tålamod, respekt och kärlek i hjärtat.
Att skrämmas, har med rädslor att göra och det är tydligen en big business. Att skrämmas ger vadå?
Den som skrämmer dig får vad då?
Den som skrämmer dig får MAKT över dig.
Det gäller inte bara i ”spök” branschen. Det gäller i samhället i stort också. När du blir rädd för något så är det troligare att du blir fogligare. Och du kommer antagligen att göra som du blir tillsagd.
Men allt är ju helt fel, på tok, när det gäller hur andevärlden egentligen fungerar.
Rädslor attraherar rädslor. När du är rädd så attraherar du rädda andar. Vill du verkligen det?
När jag hjälper andar hem till himlen så är rädslor det SISTA jag har.
Tro, hopp och kärlek är det enda som verkligen hjälper en ande hem till himlen.
När jag hjälper änglarna att få hem en ledsen vilsen ande, så gör jag den biten som änglarna har svårt att göra, jag sköter om jorden, som en del av ett stort nätverk, the ground crew.
Andarna har jag kramat, tröstat, hållit i handen, för de gråter och är skrämda – i början – sedan så lugnar de sig, när de känner kärleken.
När den vilsne anden känner tryggheten, harmonin, och till och med glädjen från hjärtat och så går de med på att släppa taget om jordelivet och känslan när änglarna tar med anden upp är helt oslagbart underbar.
Så vad är det jag vill säga? Jag vet att jag ofta skriver för mycket, för långa texter.
Men att medvetet tjäna pengar på andar som befinner sig i mellanrummet/mellanvärlden), de som är förtvivlade och rädda, det är så hjärtlöst och kallt, och ni som följer, och besöker eller tittar på, när ni själva blir rädda så tänk på att det attraherar samma energi!
Om du istället vill hjälpa en ande hem, använd då din kärleksfulla omtanke istället, visa anden respekt för då kan du verkligen göra den nytta som faktiskt behövs.
Ett medium som kan hjälpa andar hem till himlen är jordens hjälpare och är i sin själ van från liv till liv att hålla på med denna sysselsättning.
Hades är chef över det som jag kallar för Mellanrummet, eller Mellanvärlden, och han säger att fler och fler andar samlas hos honom för de är för rädda att följa med änglarna till himlen som är vårt allas eviga hem.
Och varför stannar fler och fler andar hos Hades?
Det är för att många människor lever på jorden utan de livsviktiga energierna: tro hopp och kärlek. Och när även glädjen går förlorad i levande livet och när man sedan dör och blir en ande så kan det finns för många rädslor och tvivel som:
Ska Gud älska mig och förlåta mig?
Lugn bara lugn, alla kommer tillbaka till himlen förr eller senare, men varför måste det vara senare? Och varför ska vi göra änglarnas jobb hundra gånger svårare?Vi människor är alla en del av alltet, vi lever här på jorden, och när vi lär oss att förstå livet så inser vi att kärleken är den enda vägen hem!
Allt annat är bara en omväg eller en big business?
Jag är själv ett gudstroende medium men går inte i kyrkan för det. För mig är Gud en vän. Och jag har skrivit en bok med ord från Gud. Och jag tror lika mycket på Moder Jord och gudinnor, Djurriket och Växt och Mineralriket.
Länk till boken som jag skrev med Gud:
PS Är du intresserad så kanske du ska söka upp ett medium som du känner förtroende för och lära dig från grunden hur du hjälper andarna! DS
