Låt andetagen lugna sig.
Låt oron ebba ut.
Låt dina axlar sjunka ned och bli avslappnade.
Blunda gärna. Oroa dig inte.
Oron blockerar kärleken, din egna kärlek!
Du är skapad av kärlek och är en behållare av densamma.
Tänk dig att du är ett mikrokosmos.
Din kropp är geografi som innehåller berg och dalar,
skogar och sjöar. Vattenfall. Gröna ängar. Blommande diken.
Jag älskar Dig.
Vila i min famn.
Jag vaggar dig sakta i mina armar.
Du ligger tryggt mot mitt hjärta.
Vi älskar varandra och våra hjärtan slår i samma takt.
Vi är ett med lugnet och ord behövs inte sägas.
Tystnaden talar. Tystnaden är ett stort rum av kärlek.
Vi tillåter varandra att andas kärlekens andetag.
Det behövs inga förklaringar.
Vi är fullkomligt trygga i kärlekens omfamning.
En dag föds och solen går upp.
Sakta smeks jordens yta av ljusets strålar.
Varje sekund är en ny vinkel i det nya ljuset.
Blommorna har väntat under den mörka natten,
men också vilat i svalkan.
Daggdropparna ligger i de skålade bladen och är det som släcker törsten för många små liv.
Du är älskad och jag välkomnar Dig till den nya tiden!
/Moder Maria